onsdag 27 augusti 2014

Sommar, sommar sommar...

Ack den ljuva tiden är förbi. Jag är tillbaka i Vasas vindlande korridorer (eller okej, det är jävligt raka korridorer faktiskt, men det låter inte lika coolt) och spenderar dagarna med terminsplaneringar och krånglande lärplattformar. Som vanligt är hissen trasig, schemat uselt och tiden alltför knapp. Men jag har en helt ljuvlig sommar med mig i ryggsäcken varje dag. Och plockar fram den när jag behöver. 

Kommer ni ihåg att det regnade i början av sommaren? Jag hade inte trott på det utan bildbevis. Och när jag och kissarna väl kommit fram till Gnarp (kisspaus!) så hade nån jävel dubbelparkerat och TAGIT VÅRAN PLATS utanför macken?! Jag står ALLTID där?! Turister. 
En annan sak som är svår att så här i efterhand relatera till var att vi hade JACKOR på midsommarafton?! Vi kunde ju inte ana att vi borde ha tagit tillfället i akt och sänkt kroppstemperaturen inför de veckor som komma skulle...
Midsommarafton i Hällsjö=tårtkalas. Eftersom det är helt okej att vara som man vill i Hällsjö så länge man inte är dum (visdom signerad Inga Nilsson) fanns det förstås även tårtor till oss som inte tål nånting en tårta normalt sett består av. Jag blev skapligt sockerhög.

Jag blev rädd för en geting. Jag försökte egentligen ta kort på gruvhålen vi klättrat upp på åsen för att titta på. 
Och så lekte jag journalist så att vi kom med i lokaltidningen!
Det här trädet står mitt i en gammal husgrund. Om ni varit med på promenaden skulle ni förstå det häftiga i att det en gång legat ett torp DÄR. Vi snackar "enskilt läge" på mäklarspråk.
Man kan ha oväntat roligt om man tar med sin tvillingsyster, som kan ungefär lika mycket om blommor som en själv, på utförsäljning hos Bodéns (handelsträdgård). Mamma skickade oss på ett mission: fyll en låda med blommor ni tycker är fina! Jag önskar att det fanns ljudupptagning på de resonemang som ledde fram till denna, i vårt tycke, rätt magnifika samling blommor. 
En av de roligaste grejerna med Hällsjö och folk där i allmänhet, och min mor och far i synnerhet, är att man aldrig riktigt vet vad de håller på med. Som här. Jag gick en sväng runt huset för att kolla var katterna höll hus och där... stod mamma på en byggnadsställning. Förstås. 
Man kan inte vara bra på allt mamma. Låter bilden tala för sig själv. 
När man gör såna där meditationsövningar (ja? Det gör väl alla? Med en luuuugn röst som säger hur man ska göra?) så ingår det ofta att man ska tänka på en vacker plats där man känner sig helt avslappnad och trygg. This is it. Jag sitter på en sten vid en sjö i en skog liksom. På riktigt. Utom stenen, jag sitter hellre på bänken som står där. 
Mamma med Sixten, the great Papa Cat. När Sixten bevärdigar Hällsjö 110 med ett besök faller alla andra katter som käglor till marken och krälar desperat runt för att fånga hans uppmärksamhet.
AH! Jag är så glad att jag hann träffa Maria i sommar! 
Hos Per och Mari får man glass OCH öl. De är väldigt fina människor. 
Jag svor en gång på att aldrig ta på mig ett par Foppa-tofflor. Men HUR ska jag kunna motstå grupptrycket i Hällsjös gympagäng?! Det är min rosa toffel längst hitåt. 
Deckarmys i Hällsjö kan vara mitt absoluta favoritnöje. Först gympar man, sen tittar man på norsk eller engelsk deckare och dricker ett glas vin. Så skulle jag kunna ha det varje kväll. 
Sommaren 2014 bjöd också på den varmaste släktträffen i mannaminne (jag minns i och för sig bara en annan släktträff för två år sen, men jaja), och den insektsrikaste. Vi smet ut på en stor fotbollsplan för att komma undan de värsta bromsattackerna. Vi kom dock inte undan släktkampen som familjen Nilsson tyvärr förlorade stort. Vi skyller på att Therese inte var där.

De mest långväga deltagarna: kusin och kusinhustru från västkusten. Coolaste deltagarna också som synes.

Pappa och jag hade lite quality time på Gussjönoret. Kan ha varit den varmaste logdans jag någonsin varit på. Jag misstänker att det var de kopiösa svettmängderna jag tog med mig in i bilen som gjorde att pappa hellre spenderade pausvilan utanför bilen hos myggen.

Jag vill att vi minns det här i vinter. När termometern visade över 30 grader en hel vecka i sträck. I skuggan. Och det svalaste rummet i huset höll en temperatur på 27,7 grader. Minns det.


Therese hade med sig en jätterolig flaska från Spanien. Eller Mallorca. Jag minns inte. Det hette... Paschta... Pascha... Peshtu... Jag minns inte det heller. Men det var väldigt gott med is!


Jag önskar att det vore sommar lite oftare. Så att vi fick ha fler såna här kvällar. 

Jag gav upp till slut. Jag fattar verkligen ingenting av senaste säsongen. Så nu ska jag fan i mig reda ut det här en gång för alla. 

Emma ville rita med mig. Sen ville hon inte rita mer. Men moster Jessika blev extremt avslappnad av att fylla i en bild av en bäver så hon hävdade bestämt att man måste måla klart det man har påbörjat. Hanna höll med. 

Om vi så skulle ha spelkvällar med Viklunds varenda kväll skulle det ändå kännas som en för lite. Det går helt enkelt inte att få nog. 

Jag lovade mamma att lägga upp bilden på hennes tallrik med egenodlade läckerheter! Tyvärr låg internet nere mest hela tiden så jag lyckades aldrig få till uppladdningen. Här mamma!

Aslan: MATTE! JAG ÄR EN STOR OCH FARLIG JÄGARE! VARSÅGOD!
Therese och jag är INTE rädda för skogsmöss som katterna släpar in. Vi vill bara inte att de ska klättra på oss.  
Äldsta kissen i byn, Misse, leker ibland ungkatt och springer ute på byn på kvällarna. Matte Inga visar var skåpet ska stå och kissen ska sova!
Och så minns vi sådana här kvällar från sommaren 2014. Sol, sol och sol. Så.Jävla.Underbart. 
Kattungar. Alltså... 
... ja. 
Sist men inte minst: sommaren 2014 var en träningssommar! Vi trotsade värmen (okej det enda svala stället i hela byn var Hällsjögår'n, så det KAN också ha varit därför vi gick dit) två gånger i veckan (minst!) och gympade tillsammans. 
Visst ser jag atletisk ut?! Eller? Jaja. Nästa sommar ska vi vara i tidningen för det här istället. Hällsjös egna body builders. 

Så stänger jag ryggsäcken för den här gången.






























Inga kommentarer:

Skicka en kommentar