Årets första...

... julklapp!  En sån här får man om man samlar några kollegor och tvingar dem att sjunga varje måndag:

Jag kan varmt rekommendera metoden.
















Och så har jag varit på luciatåg. Inte bara jag, Niklas följde med. Mammas kommentar (via sms) "Har du fått ut Niklas i snön???"


















Sen åkte Niklas till Kanarieöarna. Jag roar mig med att rätta texter, rätta texter och rätta lite till. Samt att prova kläder inför årets tripp till Hällsjö. Ja? Man måste vara rätt klädd ska ni veta, värre än Stureplan a hänne!

Ja okej, jag köpte en påse ostkrokar för att trösta mig (läs: för att få äta upp allt själv) i helgen. Tydligen gör gräsänkeskapet att jag tappar alla former av hyfs och etikett.




Ja det är smulor det där. Det blir så om man maniskt äter ostkrokar slött halvliggande i soffan. Och ja, det är en Harry Potter-tröja.


Och ja, jag vet att en vecka inte är särskilt lång tid, och jag tyckte det var mysigt att vara själv i en dag eller två. Nu tycker jag dock att han har fått nog med sol och värme och kan ta och komma hem igen. Ostkrokarna är ju ändå redan slut?

Modigt?

Idag på väg till jobbet bytte mina tankar plötsligt spår. Det är så skönt att hitta växeln ibland och koppla bort allt dåligt samvete och all noja och alla tankar på "jag kanske gör fel om jag inte gör som alla andra?!". Det är ju för fan MODIGT att göra saker på sitt eget vis. Jag tror att dagens temalåt får bli "Inte mod" som Mossa (vår fina gamla sånggrupp) sjöng för många år sen.

För det ÄR svårt att välja bort ett liv med en tydlig regelbok. Det är svårt att inte göra samma resa som ens föräldrar gjorde. Trots allt är det det enda mönster jag känner mig hemma i, eftersom det VAR hemma en gång i tiden. Min mamma och pappa är de bästa förebilder man kan ha i livet, på många plan, så om jag på något eller några plan väljer att inte gå i deras fotspår utan dra upp ett nytt spår, hur står jag ut med känslan av att missa något grundläggande? Beats me. Men tanken på att vara modig hjälper lite i alla fall.

Veckorna som gått...

 .. i bilder...






Jag har fyllt år. Jag gillar att fylla år.











Min diskbänk tycker inte om när jag fyller år.

Tur att Niklas present var att ta hand om inte bara diskbänken utan även maten. Och en blomma som floristen påstod att "vem som helst" kunde sköta. Jag är fortfarande inte övertygad om att mina moderliga omsorger kommer att kunna hålla den vid liv. Varför jag inte skaffar barn? Det torde vara alldeles uppenbart.

Bästa kollegorna i Gropen fixade också en liten present. Det var likörpraliner. Jag glömde bort att jag var på jobbet och åt en. Alkoholintag! Under arbetstid! 

Och Henke och Maria tog sitt ansvar (hur det nu kan vara deras ansvar, men hursomhelst) och ersatte biltärningarna (som faktiskt var min födelsedagspresent förra året) med nya fina OCH ett rattlås OCH en doftgran. Vi får hoppas att det där med stulna biltärningar inte blir något årligen återkommande. Även om det förstås löser frågan om lämpliga födelsedagspresenter till undertecknad?

Och så blev jag grundligt sjungen för. Pappa, Jenny och systerdöttrarna sjöng för mig på telefon (jag skrattade så jag nästan dog när jag hörde röstmeddelandet med syster och döttrar som inkommit när Niklas och jag firade födelsedag med Breaking Dawn på bio. Det där med tonsäkerhet kommer med åldern och inlevelsen har de minst sagt redan. Jag räknar med en tryggad inkomst på ålderns höst genom deras respektive artistkarriärer). Och så överraskade mina fina treor med en låst klassrumsdörr (de brukar alltid vara på plats i förväg). När jag låste upp stämde de upp i födelsedagssång, stående bakom stolarna. Och tavlan såg ut så här: 

De som klagar på dagens ungdom har aldrig träffat mina HUM-treor, den saken är klar (eh ja, det står visst nåt om whiskeykola på tavlan. Jag kan inte FÖRSTÅ var de fått den informationen ifrån). 

Och slutligen: adventstid kom till mitt ensamma hus (ja det är inte så ensamt här men i alla fall...)! Granen är på plats!

Nej förresten, slutligen: jag måste flytta från Gävle. Nu har till och med företagarna i stan börjat med det förhatliga "eftersom att". Jag står inte ut! Jag ÄR ingen språkpolis normalt sett men det är ju så fruktansvärt fult!