torsdag 15 maj 2014

Jessika tar ton

Okej. Det som upprör mig mest just nu:

Jag har så många arbetsuppgifter som just nu är proppfulla av innehåll att jag måste PRIORITERA BORT lektionsplanering. Förstår ni hur absurt det är. Jag är lärare. Mitt främsta uppdrag är (i mina ögon) att undervisa. I klassrummet. Men den tid jag skulle behöva lägga på planering för att lägga upp pedagogiskt skickliga och lärorika lektioner måste jag lägga på en hel massa andra jävla saker.

Jaha, säger ni, men så sluta med de där andra sakerna då? Ja det vore ju en enkel lösning. Men nä, se DET går inte! De andra jävla sakerna är nämligen sånt där som gemensam rättning, sambedömning, arbete med likabehandlingsplan, elevstödjande åtgärder, frånvarohantering, ämneslagsarbete, arbetslagsarbete och rättning av NATIONELLA JÄVLA PROV. Det här är inte ens en tiondel av det jag ska hinna med under en och samma dag. Samtliga uppgifter är sådant som planeras av andra eller tillsammans med andra och som jag alltså inte, på eget bevåg, kan ändra. De är dessutom viktiga för att skolans organisation ska fungera och för att vi ska kunna erbjuda likvärdig undervisning och bedömning. Därför: kan någon tala om för mig vilken av dessa uppgifter jag kan ta bort? Så att jag hinner undervisa?

Jag blir så arg att jag grinar. Och okej, jag grinar jämt när jag blir arg men det betyder inte att det här är ett litet problem eller att jag överdriver. Jag vill vara en bra lärare. Jag säger det igen: JAG VILL VARA EN BRA LÄRARE. Men jag hinner inte. Så istället står jag här (ja jag kan inte sitta vid datorn längre på grund av arbetsrelaterade åkommor) och är så jävla ledsen för att jag inte får göra mitt jobb så bra som jag skulle kunna.

Hur kul tror ni att det är att kliva in i ett klassrum med 30 elever och känna uppgivenhet? Uppgivenhet för att jag vet att gruppen behöver ett engagerande lektionsupplägg eller i alla fall en engagerad lärare som orkar ge det individuella stöd varje elev behöver i sitt lärande och mitt lektionsupplägg består av ett enda ord i ett planeringsschema. "Litteratur". Jaha. Jag älskar litteratur. Jag älskar att få andra att älska litteratur. Och så ser jag hur klassens intresse fladdrar till och försvinner eftersom jag inte hunnit tänka igenom hur jag ska presentera upplägget. För att det inte finns nåt jävla upplägg.

Det finns så mycket jag skulle vilja göra. Tro det eller ej men jag har massor med kreativa idéer och planer som ingen arbetsbörda i världen kan ta kål på. Jag älskar mitt jobb. Men jag tror faktiskt inte att jag kan vara lärare så länge till.


4 kommentarer:

  1. Från en gammal elev som vet hur UNDERBAR du är som lärare. Många styrkekramar till dig, du är kanon. Även om det känns svårt ibland så ska du veta att genom att bara vara du så gjorde du i alla fall mina tre gymnasieår mycket lättare.

    SvaraRadera
  2. Gammal elev nummer två instämmer med anonym 1. Trist att det ska vara så, men tro mig - du nådde fram.

    SvaraRadera
  3. De lektioner jag haft med dig det senaste året har varit de allra bästa, även då du haft för mycket att göra för att hinna planera lektionerna in i minsta detalj. Du har gett oss alla sådana fantastiska möjligheter att lyckas och nå våra mål, med massor av material och extratid och annat otroligt generöst som man aldrig ens sett skymten av från andra lärare. Jag och hela min klass var enade: din undervisning var den absolut tuffaste och svåraste (och också den vi lärde oss mest av), men du var ändå vår favoritlärare. Att lyckas med något sånt måste betyda att du lyckats med ditt jobb som lärare

    SvaraRadera
  4. TACK till alla er tre som svarat på det här! Det värmer så SJUKT mycket!

    SvaraRadera