Hällsjösommar #3...

... eller underbara Viklunds. Uppmärksamma läsare har antagligen noterat att det i Hällsjö inte bara finns en familj som jag räknar som min, utan två. Ingen vet egentligen vilka som adopterade vilka först, men nu tror jag att vi alla kan skriva under på att vi i mångt och mycket är som en enda stor familj. Fast vi bråkar aldrig (eller? Har jag missat nåt?)

Mamma och Mari på midsommarafton symboliserar
egentligen hela grejen. 

Och Per och mamma hittar ofta på tokigheter som att
smyga runt och fota allas hus under täckmanteln "jamen vi ska fota till husforskningen"?
Ja det är klart jag följde med?!

Och säger man "Vad ska ni göra ikväll?" blir svaret "Vi kommer".
Här var CILLA på besök också!!! 

Ja alltså, vi BRUKAR inte ha så där många flaskor på bordet när vi umgås... Det var slattkväll! 

Hos Viklunds får man öl av källargubben. Om man är snäll.
Lina ber på sina bara knän.

Man kan göra så att man först ser till att bjuda in sig själv på
 fika på förmiddan...

... så att man får njuta av Viklunds helt jävla fantastiska utsikt...

... och Linas hembakta GLUTENFRIA bröd?
Jag menar, bara det? Jag kan äta nåt?!..

... och sen ser till att gå tillbaka på kvällen...

... och tömma vindunkar...

... och ta fjortiskort med pappa.

Eventuellt klistret i vår relation: vi har samma intressen.
Spela spel, sjunga och bara ha så jävla roligt tillsammans.

Jag funderar på att skriva en låt till våra två familjer. Den skulle heta "What would I do without you".

Hällsjösommar #2

Vi döpte det nyaste tillskottet i familjen, Hanna Kristina Treolina, i Hällesjö en strålande vacker sommardag. Eftersom jag tillhörde den halva av deltagarna (hela familjen Nilsson och nästan hela familjen Viklund) som stod för musikunderhållningen så tog jag inga bilder i kyrkan. Fjortiskort framme vid koret? Njae. Inte ens jag. 

Min moster Maggan med Hanna i famn. Lyckades få med
både storasyster Emma och tremänning Vilmer på samma kort!

Finast var förstås dopet, men roligast var att familjen Nätterlund
var där! Mina kusiner Morgan och Jörgen. Märkligt hur släkten
tycks ha begåvats med ungefär samma sinne för humor. 

Stor-Hannah och Henrik var med också!

Och så försökte jag ta kort på hur fin mamma var,
men hon stod ALDRIG still!

Jag nedtecknade en hel del citat förstås (bland annat något som skulle bli en ersättning för "Morgan, E DU TRE ÅR?" som är ett hemskt internt släktskämt), men eftersom min telefon fick ett psykbryt och jag bara... blev jättearg, så försvann de när jag fick en ny telefon. Förklaringen är förstås mycket längre och involverar nästan en timmes väntan i Telia-butiken men jaja. Vi lämnar det. 

Huvudsaken var att Hanna döptes, att vi fick hylla henne med sång från hjärtat, att maten och fikat var sjukt gott och att familj, släkt och vänner fick en anledning att samlas för en stund. Min plan var ju i sommar att hälsa på lite släkt, men eftersom jag inte orkade det var det himla roligt att ändå få träffa några av dem!

Ibland...

... är det minst planerade det mest värdefulla. Som en middag på Gävle Brygga med gamla (hoho!) vänner som inte setts på ett tag. Som ett samtal som tar vid precis där vi avslutade för två år sen (även om det fanns en hel del nytt att avhandla). Som känslan av att allt är precis som det ska vara.

Samtidigt som alla har sina problem eller krämpor. Det är så lätt att tro att "alla andra" har det mycket bättre, är mycket lyckligare (och mer LYCKADE) och aldrig känner oro eller tveksamhet i sina liv. Jag skulle egentligen behöva kvällens samtal varje kväll för att påminna mig om att ingen av oss är perfekt samtidigt som vi är alldeles... alldeles underbara.

Och nej. Jag har inte bloggat klart om sommaren än. Det tar bara lite tid att uppfostra två kattonga samtidigt som man förbereder ett läsår. Jag är ju trots allt ingen superkvinna.

Hällsjösommar #1

I Hällsjö har vi en hel del fina människor. Med en hel del fina idéer. Sommarens kanske allra bästa idé stod Therese och Lina för (oklart vem som var först?) när de kom på att vi borde dricka piña coladas en kväll. En annan sak som är fint med Hällsjö är att en idé sällan förblir så pyttig som den är när man först kommer på den. Den liksom... växer. I slutänden uppfann vi med gemensamma krafter något jag varmt kan rekommendera: en drinkkväll.

Reglerna var följande: alla tar med sig ingredienser till en drink till samtliga deltagare. Ja. Det var allt.

Välkomstdrink=strawberry daiquiri

Man kan ju också, för att stila lite, spendera kvällen i ett lusthus med vatten porlande i dammen utanför. Men det går säkert precis lika bra i annan lokal. Vi provade i köket ett par veckor senare (men då var det slattkväll) och det var inga problem!

Gästerna anländer, tungt lastade! Blir så om man
bär med sig egen is. 

Lina: Då kanske vi ska ta en piña colada nu?
Therese: Ja, innan smaklökarna... domnar.

Eftersom varje drink tog en bra stund både att tillreda (vi är ju trots allt inte direkt bartenders) och att inmundiga blev vi, tro det eller ej, inte särskilt berusade. En rekommendation inför dylika kvällar är därför att ha med pratglada människor som låter pratet tysta... drickandet (i alla fall en stund då och då). Samt att inkludera en Mattias. Trust me. Det vill man.

Therese: Alltså förlåt, jag måste bara säga att den är starkare än vad den brukar vara.
Vi hummar lite instämmande.
Mattias: Nä den är bra den här!

Jonas och Angelicas bidrag. MUMS!

Mattias blandar drinkar like a pro. 

 Mattias: Nu ha ja så mycke spritflasker, nu måste ja köpa ett vitrinskåp!

Kanske det enda mindre bra med en drinkkväll.
Det blir liksom lite att ta rätt på sen. 

En alldeles... alldeles underbar kväll! Så där sommarljummet avslappnad med en blandning av gamla minnen och nya historier.

Lina: Alltså, det är skillnad på idioter och... folk.

Sommaren i Hällsjö 19... nej jag menar 2013

Den här sommaren tänkte jag vara på topp. Jag kände mig inte särskilt utarbetad utan i bra form inför ledigheten. Var jag det? Nej TYDLIGEN INTE. Utan att bli alltför personlig (för sånt passar sig ju INTE i en offentlig blogg när man är gymnasielärare och blablabla) så kan man lugnt säga att jag inte mådde särskilt bra i början av sommaren. Ord som "nedstämd" och "deprimerad" använder jag sällan om mig själv, för jag KÄNNER mig inte så, men jag grinade åt... allt. Så vad gjorde jag? Jag åkte hem till Hällsjö. Sen försökte jag åka tillbaka till Gävle nån vecka men det gick inte alls. Så jag åkte tillbaka till Hällsjö. Och jag fick uppleva en sommar där som inte liknade någon annan. För mig är det paradiset på jorden.

Det har varit en sommar för kropp och själ, jag har sprungit många kilometer i stekande solsken på välbekanta vägar och stråk och jag har rensat bland alla gamla papper och minnessaker (låter som något som tillhör en avliden, men vad ska man kalla det då?!) på Hällsjö 110:s vind. Och kanske bäst av allt, något jag inte direkt trodde i början av sommaren: jag fick med mig två nya livskamrater till Gävle.

Rensning a la familjen Nilsson, bär fram ALLT
och lägg det på pappas säng. 

Aslan och Zazu som just nu ligger och sover i min
garderob. I GÄVLE!

Sommaren har bjudit på många fler ögonblick som förtjänar sin egen plats. I'll be back.