tisdag 13 oktober 2015

Speaking words of wisdom

Jag är antagligen den sista jag skulle be om råd i relationer, med tanke på att jag är en av få kvarvarande singlar i min bekantskapskrets. Men det är ju såna personer man BORDE fråga om råd eftersom de antagligen analyserat vad som kan gå fel i en relation mer än de flesta. Eftersom jag lider av rätt allvarlig hybris tänkte jag nu ära er med några av mina mest briljanta insikter från de senaste åren:

En relation kan inte handla om att ”ha rätt” eller vinna fighter. Om man ofta handlar i konflikter (inte diskussioner, det är en helt annan sak) där positionerna känns låsta har en eller båda parter helt missförstått poängen med en relation. Enligt min åsikt. En relation är teamwork. Ett team jobbar TILLSAMMANS, inte mot varandra. Det innebär att det inte kan handla om vem som har rätt och vem som har fel utan om VARFÖR vi tycker olika och vad det är var och en behöver. Man kan inte utgå från att ens partner är ute efter att jävlas eller gör ”fel” med flit. I ett team utgår man från att alla gör så gott de kan och behandlar dem så också. Därför, om ens partner gör något som driver en till vansinne måste man fatta att det handlar om att den personen tänker annorlunda än en själv och behöver andra saker, inte om att den personen försöker göra en illa. Och om man på riktigt tror att ens partner medvetet försöker jävlas, varför i helvete är man tillsammans med den personen?

En relation kan inte bygga på passion eller förälskelse. Sånt går över. Om man vill leva sitt liv ständigt på jakt efter nya passionskickar kan man förstås göra så, men det kommer också att innebära att man sårar en massa människor som inte lever enligt ”slit-och-släng”-mentaliteten i relationer. Jaja, jag vet att man vill ha Hollywood-känslor. Och attraktion är skitviktigt i relationer. Men det är inte samma sak som att man måste bli helt knäsvag så fort man ser sin partner, och att något är fel om man inte blir det. Knäsvaghet är ett tecken på nervositet, och sånt känner man ofta om man är spänd, orolig eller osäker. Givetvis är man allt det i nya relationer, personer vi vill imponera på gör oss nervösa, själva grejen med en ny relation som kanske kan utvecklas till något stort gör oss nervösa. Men om man fortfarande blir nervös av sin partner sedan ett par år tillbaka har man seriösa problem. Känslor som är positiva på helt andra sätt borde dyka upp istället. Respekt, värme, kärlek, förtroende, en knäsvaghet av attraktionen som är resultatet av alla de känslorna. Känslan av att det är personen man helst av allt vill berätta saker för.

Vi imponeras ofta av historier kring personer som ”lämnade allt för passionen” och kan kanske luras till att tro att det är så det ”borde vara”. Men vilka relationer mår vi bra av? De människor jag varit mest passionerat förälskad i har inte fått mig att må bra, snarare motsatsen - är det relationer att bygga vidare på? Om man ständigt bråkar och inte respekterar varandras jag och känslor, är det en relation att satsa på? Jag mår mycket bättre av människor som får mig att skratta, som respekterar mina känslor och hur jag är, som delar många av mina värderingar men utmanar andra, som kan förklara vad de känner så att jag förstår och som ser relationer som en möjlighet att lära av varandra och utvecklas, inte som en chans att befästa sina positioner. För en sån relation kan jag offra ”den stora passionen” så att jag istället kan få ”det bästa teamet”.


Men lyssna för guds skull inte på mig. Jag har ju, baserat på resultaten, uppenbarligen ingen aning om hur man får en relation att fungera. 

1 kommentar: