Jag lärde mig allt och ingenting

Man hör ofta folk klaga på sin skolgång i termer av "Jag minns ingenting av vad jag lärde mig, det var helt värdelöst!" eller "När i hela friden ska man ha användning av engelska verb eller andragradsekvationer?" . Många av mina elever uttryckte liknande tankar. "Vad ska det här vara bra för, jag kommer aldrig mer att läsa en klassiker eller behöva förstå hur man ska analysera den?!"

Jag tänkte likadant innan jag blev lärare själv. Sen förstod jag vad det skulle vara bra för. Nästan oavsett vilka metoder som används så lär man sig något väldigt viktigt i skolan. Att tänka. Till och med tragglande av tyska prepositioner tränar hjärnan. Inget lärande är bortkastad tid.

Det är klart att det är bättre om metoderna är genomtänkta och gör lärandet så bra som möjligt. Men även "dåliga"metoder och tråkiga lektioner kommer att göra nytta vare sig du vill det eller inte - så länge du tänker. Men sitter du overksam hela lektionen är det klart att det inte händer så mycket. Som mamman i Trolltyg i tomteskogen skulle säga: "Du måste använda huvudet! TÄNK".

När du sitter och tragglar mattetal som du aldrig kommer att ha användning för kanske du samtidigt tränar banor i hjärnan som kommer att hjälpa dig fatta logiska övervägda beslut i framtiden. När du läser den där tråkiga klassikern kanske du tränar din inlevelse och förmåga till empati. När du skriver den fjortonde uppsatsen i svenska med en djup suck medan du tänker "Men jag har ju skrivit tretton stycken redan, varför måste jag göra samma sak igen?" tränar du på att formulera dina tankar så att de blir begripliga för andra.

Jag minns INGENTING från min egen gymnasietid. Om man med "ingenting" menar inga direkta fakta, årtal, formler eller uppgifter. Men min hjärna minns det. Den lärde sig tänka bättre, den höll igång nervbanor och hittade nya kopplingar som annars legat oanvända resten av mitt liv.

Så om mina gamla elever tio år senare säger att de inte minns ett enda dugg av min undervisning hurrar jag av lycka. Jag vet nämligen att de som var där och hade förutsättningar för att jobba med uppgifterna fick helt ovärderlig hjärnträning. De kanske tyckte jag var världens tråkigaste (eller i några få fall världens roligaste) lärare men det spelar faktiskt mindre roll. Huvudsaken är att de lärde sig tänka.