onsdag 26 juni 2013

What's up?!

Jag jobbar med två blogginlägg parallellt. Dels en snabbgenomgång (à la Melodifestival, ni vet, alla bitar där folk sjunger lite off key) av veckorna före sommarlovet, dels en lite mer detaljerad genomgång av en vecka i Hällsjö. Intressant va? Ja det tycker jag i alla fall! Så varför inte göra klart ett inlägg i taget undrar ni (eller du om vi ska vara ärliga, det är ju bara du som läser mamma)? Jo för att min telefon vägrar att ladda upp bilder i annan takt än snigeltakt.
 
Therese var på besök. Vi åt på Church Street.

Niklas följde förstås med
när det bjöds på mat!
 
Jag skulle ta kort på de fina... eh... lattarna?
jag gjort men Therese rumpa och deo stjäl
visst uppmärksamheten en aning.
 
 
Inflyttningsfest hos fina Emma!
Jag vill ha hennes hus
(minus myggen runtomkring)
 

Jag och min Angel. Åh vad jag ser fram emot hennes semester!
 

Klassens dag, jag arrangerade en liten
hemlig rundvandring... Walter tog med
oss till Vasas oanade djup...

 

Färgskåpet. Ett måste i varje
källare med självaktning.

 

Om vi hittade det ÖSTRA fritidsrummet
torde det väl ha funnits fler?
Var låg det västra? Södra?
(Norra måste ju ha varit Gropen?
Eller?)

 

Vaktmästar-Börje bjöd eleverna på
ledtråd. De tvingades vandra runt
halva stan innan...

 

... de lyckades lösa gåtan och belönades med picknick!

 


Och så lät vi dem vinna i kubb också.

 


Sen bjöd tvåorna OSS på fika och vi lät
dem vinna i kubb. Som tack.

 

Studentdagen och vi värmer upp rösterna inför årets lärarbus! Succé
i år igen är min, något enögda, bedömning... Jag tvingade till oss ett
extranummer också.  

 


"Mina" elever fick en massa stipendier och jag jublade så att kollegorna
fick påminna mig om att man skulle vänta med applåderna

 

 


 

En härlig syn trots ösregnet!

Och dagen efter studentdagen var det dags för avsked. Jag har faktiskt aldrig gruvat mig så mycket för en avslutning tidigare. Även om jag haft elever och klasser som varit väldigt speciella så har de helt enkelt inte varit HUM3. Kanske är det för att de varit så få (så att de fått mer utrymme, på flera sätt), kanske är det för att de passat så bra ihop (trots, eller kanske tack vare, sina olikheter), kanske är det för att en samling ovanligt begåvade, empatiska och intressanta människor råkade samlas i en och samma klass. Eller så beror det på något helt annat.
 
Det finns dock inget kanske inblandat i svaret på frågan om jag blev rörd/ledsen/gråtmild när de kom för att hämta sina betyg och lämna sina sista avtryck på Vasa. Jag brukar vara lite orolig över min (o)förmåga att visa ärliga känslor, det är ju inte ofta man låter andra se hur mycket/lite de påverkar en egentligen, men jag är rätt säker på att alla förstod att jag skulle sakna dem. Mycket. Så jag tänker se det så, inte som att jag borde ha hållit humöret uppe och gjort avslutningen mer glädjefylld utan som att jag tog chansen att visa hur mycket det har betytt att få dela deras skolgång i tre år. Ja. Jag storgrinade.

 
Och sen slutade min fina Niklas plötsligt röka! Låter kanske konstigt när man ser den här bilden, men det han andas ut här är helt ofarlig ånga. Inga mer äckliga cigg, bara en e-cigg med olja som visserligen innehåller nikotin, men inget annat av det som vanliga cigg innehåller. Så sjukt skönt att slippa STANKEN så att jag kan gosa när jag vill (och vi slipper ordväxlingar av typen: "Älskling?" "Ja" "Vad är det?" "Inget" "Säkert?" "JA! Vad är det själv?" "Ingeeeet. Men du är ju så avståndstagande?" "Jag har rökt" "Ja just det.") 
 

 



 
 
 
Och så kom Therese och hälsade på igen. Vi blev stoppade av en galen tant på gatan som blev helt lyrisk över att vi var tvillingar. Vi är ju liksom lite mer vana vid det själva.

Sen åkte jag och min lätta packning till Hällsjö. Ja lätta. Trust me.
Jämfört med vad den HADE kunnat bli.

 
 



2 kommentarer:

  1. Hallå, jag läser!!
    Och, åh vad kul det ska bli att ses i sommar!

    SvaraRadera
  2. Och jag läser ju ALLT! :)

    SvaraRadera