Den här sommaren tänkte jag vara på topp. Jag kände mig inte särskilt utarbetad utan i bra form inför ledigheten. Var jag det? Nej TYDLIGEN INTE. Utan att bli alltför personlig (för sånt passar sig ju INTE i en offentlig blogg när man är gymnasielärare och blablabla) så kan man lugnt säga att jag inte mådde särskilt bra i början av sommaren. Ord som "nedstämd" och "deprimerad" använder jag sällan om mig själv, för jag KÄNNER mig inte så, men jag grinade åt... allt. Så vad gjorde jag? Jag åkte hem till Hällsjö. Sen försökte jag åka tillbaka till Gävle nån vecka men det gick inte alls. Så jag åkte tillbaka till Hällsjö. Och jag fick uppleva en sommar där som inte liknade någon annan. För mig är det paradiset på jorden.
Det har varit en sommar för kropp och själ, jag har sprungit många kilometer i stekande solsken på välbekanta vägar och stråk och jag har rensat bland alla gamla papper och minnessaker (låter som något som tillhör en avliden, men vad ska man kalla det då?!) på Hällsjö 110:s vind. Och kanske bäst av allt, något jag inte direkt trodde i början av sommaren: jag fick med mig två nya livskamrater till Gävle.
 |
Rensning a la familjen Nilsson, bär fram ALLT
och lägg det på pappas säng. |
 |
Aslan och Zazu som just nu ligger och sover i min
garderob. I GÄVLE! |
Sommaren har bjudit på många fler ögonblick som förtjänar sin egen plats. I'll be back.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar