tisdag 17 september 2013

Och så motbilden

De som känner mig vet att jag är en stor förespråkare av ett ärligare liv på sociala media. Alla snuttiga, gulliga, rosenskimrande uppdateringar och snaskiga matbilder och supersöta barnbilder står mig inte bara upp i halsen, de gör att jag jämför mitt liv med andras (tillfixade) liv utan att se att det finns andra sidor av deras liv också. Inte bara av mitt.

Så. Efter alla snuttegulliga kissonge-uppdateringar kommer den nu äntligen här. Motbilden.



1. Jag sopar kattsand MINST fyra gånger om dan. Minst. Och nej, inte bara framför kattlådan, I HELA LÄGENHETEN. De är jätteduktiga på att gå på lådan och kattsanden gör att det luktar minimalt (tycker jag, eller så har jag bara vant mig), men de tar fan med sig halva lådinnehållet i tassarna varje gång de hoppar ur.

2. Det luktar BAJS i mitt sovrum ganska ofta. Okej, mitt sovrum är också typ hela lägenheten, men det borde aldrig lukta bajs där man ska sova. Även om kattsanden döljer doften inom en kvart så är det alldeles för många minuter av det mamma skulle kalla tvångsmässigt sniffande (ni vet, nåt luktar illa, då måste man lukta en gång till. Ooooch en gång till).

3. Kissonga har inte riktigt samma dygnsrytm som matte. De leker gärna fram till midnatt (MAN SKA SOVA SENAST ELVA, FATTA!) och kliver upp mellan halv fem och fem. Och när de vaknar ska Aslan (och ibland Zazu, halleluja) GOSA. Hans favorit är att trampa mig i håret. Först är det mysigt, sen tycker han att hårbotten eller nacken är ännu mysigare så då trampar han in klorna där istället. Det är liiiite svårt att somna om efter ett sånt uppvaknande.

Kissonga sover. 
Fem minuter senare: kissonga sover INTE!
GOSA!

4. Någon av dem, jag tror det är Zazu, äter på sladdar. Hen (de?) har hittills bitit av sladden till ett par dyra hörlurar och till min fina utebelysning.

5. De äter mig ur huset. Seriöst. Hur kan så mycket mat (och ost i Zazus fall) få plats i så små kattkroppar?! Det förklarar i och för sig de osannolikt stora mängderna bajs som hamnar i kattlådan. Förunderligt.



6. De är fortfarande, i mångt och mycket, vildkattungar. Därför kan man aldrig riktigt lita på att en gosig stund är just... en gosig stund. Det kan lika gärna vara en förberedelse för ATTACKEN! Aaaaaah!



7. Jag kan inte lämna nånting framme. Alls. Oavsett vad det är. Deras senaste favorit är en ryggsäck som Niklas packade ur häromdan. Den släpar de fram och tillbaka över golvet. Jag hittar skor och nagellacksflaskor på de märkligaste ställen och jag är ganska säker på att det inte är jag som lagt dem där.

8. Slutligen.

Den här blomman hade långa eleganta blad som hängde ner
över fönsterbrädans kant. Sedan flyttade kissonga in. 

Och ja. Jag ser det ironiska i att jag skaffar katter istället för barn men får uppleva ungefär samma konsekvenser. Men katter liksom barn är ett livslångt åtagande (antingen ens eget eller deras liv) så det är bara att gilla läget. Jag ville bara ge lite perspektiv till alla de som vill men inte har råd/möjlighet/tid att skaffa katt. Det luktar i alla fall inte bajs när ni går och lägger er. 

Och ett litet tillägg: det kanske värsta av allt är att tvingas
gå till jobbet när det här ligger kvar hemma i soffan. 

1 kommentar:

  1. Heja dig! Jag räknar mig själv till kategorin bittra människor just nu och anser att 90% av alla sötsnaskiga, underbara bilder och redogörelser av fantastiska liv är bara lurendrejeri och falskspel! Bu för det och hurra för mer ärlighet!

    SvaraRadera