Tanken slår mig ibland...

... tänk om jag inte tagit med mig mina två små rackarungar till Gävle?

Vad tror ni, klarar den sig?

Hur kliver man upp och gör mat? HUR?!

Jag jobbar så mycket att jag inte hinner tänka klart. Alltså, jag tänker ju alltid KLART som i redigt och förnuftigt (ehum, ja eller hur), men jag hinner inte tänka KLART som i färdigt, avslutat... ordentligt.

Om jag hann tänka klart tror jag att jag skulle tänka ungefär så här:
1. Jag vill flytta till ett hus på landet (jag skulle också ha tid att fundera ut hur jag skulle gå tillväga).
2. Jag vill skriva vidare på min fantastiska romanidé (jag skulle förstås även ha tid att komma på en ännu mer briljant intrig och skriva en historia som skulle försörja mig resten av mitt liv à la JK Rowling).
3. Jag vill göra mer musik (både skriva och göra som i att musicera bra mycket mer än jag gör nu. Det tror jag dock inte att jag skulle kunna försörja mig på, med tanke på hur Aslan och Zazu tittar på mig när jag försöker ta ton här hemma).
4. Jag vill spendera mer tid med mina helt jävla underbara vänner. Här, i Härnta, i Stockholm, i Hällsjö. Hur TÄNKER jag när jag prioriterar jobb framför det?! Ja just det, jag hinner ju aldrig TÄNKA så långt eftersom jag bara ser den helt enorma högen med rättning som ständigt väntar...

Så. Nu har jag rantat klart (för övrigt en jävligt elegant anglicism som funkar på svenska också. En rant på engelska=ranta runt som en galning språkligt). Jag kan också stolt meddela att jobbet fört med sig två BRA saker senaste tiden:
1. Jag är numera ÄNTLIGEN inspektor för en elevförening! För er som inte har koll på Vasas mycket speciella... idéer, det finns massor med elevföreningar på skolan och alla måste ha en lärare som "inspektor". Oklart vad en inspektor gör, men det... är en hederstitel. Hursomhelst, jag har väntat i SEX år på att bli tillfrågad, men jag har väl helt enkelt aldrig framstått som tillräckligt pålitlig. Men nu blev det rena ketchupeffekten, jag tycks få den stora äran att vara inspektor för TRE föreningar?! Självskryt, självskryt, självskryt! Hrm, jag blev väldigt väldigt glad vid första frågan. Jag började nästan grina vid andra frågan. Jag våldskramade nästan eleven som ställde den tredje frågan.

2. Jag blev tweetad (ja vad säger man då? Omnämnd i ett tweet har inte riktigt samma klang) av UR! Okej, jag förstår att det är jävligt B om man inte är lärare, men UR är liksom... våra husgudar? Om man får panik inför en lektion och tänker "vad i HELVETE ska jag göra idag?" så finns det alltid en räddning: UR:s pedagogiska och tänkvärda program. Man verkar alltid både schysst (ja, det är film?) och genomtänkt (jaa, det här är ju ett väldigt aktuellt ämne...). Och de tweetade om MIN blogg när jag skrev om deras hemsida? Jag känner att jag blir en aning överexalterad. Kan inte riktigt hantera det. Over and out.