Mina små kissar har blivit stora! Så stora att de inte längre får vara pojkar... Förra fredan körde en MYCKET orolig matte dem till tant veterinär för kastrering. Jag spelade lugn för kissarnas skull, men på väg hem i en tom bil missade jag först min infart och höll sedan på att köra på en cyklist när jag försökte korrigera misstaget. Otroligt obehagligt att lämna dem hos någon annan. Gör jag inte om! Så till veckan när det är dags för några dagars lov i Hällsjö får de följa med och hälsa på syrran Katla.
Jo, jag har annat att skriva om än katter faktiskt, som att mitt feministiska hjärta börjat klappa igen. Jag vet inte var det har varit de senaste åren, jag har bara känt små stick i det lite nu och då, men plötsligt känner jag att jag har energin för att börja lyssna till det på allvar. Det är ju en av få "ideologier" (även om jag har svårt att se den som en politisk ideologi, men okej) där ALLA dras över samma kam. Om det finns EN idiot som kallar sig feminist så är genast alla det. Samma sak verkar inte gälla andra (framförallt inte EGNA) politiska åsikter.
Jag önskar verkligen att det kunde finnas mindre debatt (där man försöker att verbalt brotta ner motståndaren) och mer diskussion i världen idag. I en diskussion går man inte in med inställningen att man måste få rätt, där är man intresserad av vad andra har att säga också. Kanske är man till och med beredd att revidera sin egen åsikt när man lyssnat på andras. Tro det eller ej, men det har hänt mig flera gånger, ÄVEN i feministiska frågor.
Okej. Tillbaka till katterna. Jag vill bara att vi jämför lite bilder nu. Här är Aslan och Zazu i augusti (tre månader gamla):
Aslan och Zazu i mitten av september:
Aslan och Zazu nu:
Zazu är liksom... normalstor medan Aslan (även enligt veterinären) är "ovanligt stor" för sin ålder. Oh yeah.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar