Much to do...

... and less time to do it in.

Jag tänkte att det kanske var dags att återvända norrut. Jag tänkte att det kunde göra så att oron i själen lindrades. Jag tänkte så mycket bra under några veckor när luftslottet var intakt.

Men så knastrade det av det berömda gruset i maskineriet (i mitt fall rör det sig kanske snarare om stenbumlingar) och nu sitter jag här mitt i plan B istället. Eller i ärlighetens namn plan C.

Det är inget fel på plan C egentligen. Att stanna på samma plats behöver inte betyda att man måste kravla runt i samma hjulspår som förut. Gävle är verkligen inte ett nerköp. Men plan C kommer att kräva väldigt mycket mer ansträngning än vad plan A och B skulle ha behövt. Alla som någon gång har flyttat (mer än ett par kvarter) vet hur befriande det är att plötsligt inte ha några krav och måsten. Även om det bara rör sig om några veckor innan man har skaffat sig nya vanor, måsten och aktiviteter att fylla kalendern med.

Jag minns mina tre månader på Irland med kristallklar skärpa. Det var som om tiden gick långsammare där, som om varje dag var dubbelt så lång som en dag hemma i Härnösand. Ingen visste vem jag var, ingen förväntade sig något av mig och framförallt visste ingen vad jag gjorde om dagarna. Inte för att jag gjorde något märkligt eller olagligt, jag spenderade rätt många dagar på långa promenader längs märkliga fält och förbi jättelika köpcentra och helger i sängen med en kasse biblioteksböcker (allt var ju på engelska!) och en storpack M&Ms. För att jag ville. För att min enda uppsättning lakan inte behövde tvättas och mina sex ombyten kläder redan hängde i garderoben. För att de jag bodde med åkte hem till sina föräldrar över helgen och de andra internationella studenterna visste att vi skulle ses på puben, om inte den kvällen så en annan kväll. För att jag inte dömde mig själv om jag satt där hela dan utan att lyfta ett finger.

Det är klart att jag förstår att en sån drömtillvaro inte fungerar när man är vuxen och har ett jobb att sköta. Men i mitt huvud tänkte jag nog att en flytt från Gävle i år skulle kunna ge tillbaka lite av den känslan. Känslan av att helt enkelt inte kräva så mycket av livet. Utan vara nöjd med en heldag med en eller ett par kissar i soffan. Även om man inte hunnit dammsuga eller organisera förrådet.