... and what have we done? Pja, i familjen Nilsson hann vi med en hel del. Först tog vi hand om disken efter gårdagens glöggmys. Therese kastade sig då in i tävlingen om julhelgens bästa citat:
T: Titt! Jag har sex fingrar!
Men mammas bidrag var även idag en hård konkurrent:
Mamma (till mig, jag låter sammanhanget vara osagt): Då måste du sola! Eller sån där brun utan kräm!
Vissa behövde en liten paus i julruschen, och det hade övriga inga problem med. Behöver man vila ska man vila, om inte annat för att göra vovven nöjd.
Själv stolpar jag runt med PMS och en utarbetad hjärna, så mitt pepparkaksjag symboliserar rätt väl hur det känns.
Men det mesta blir bättre av julfika med mammas berömda konditorisnittar (numera glutenfria så att hela familjen kan äta) och en yatzy. Dock envisades jag med att förlora i samtliga spel på julafton, what's up with that? Enda singeln i sällskapet, då ska man banne mig ha tur i spel i alla fall?! Men ICKE!
I vanlig ordning kom Per förbi med en lussekattstomte (som jag tyvärr inte hann fota innan syskonbarnen slukat hela luvan) som i år fick sällskap av Hällsjövin! Man undrar ju lite vad vi gjort för att förtjäna en sådan behandling?
Den gamla skivspelaren släpades fram så att julskivorna kunde rulla några varv, men jag ser mest fram emot att dra igång den här:
Därefter traditionsenlig julaftonspromenad som tog mycket längre tid än beräknat eftersom de senaste dagarnas ymniga snöfall gjort delar av vägen... svårframkomlig. Särskilt med tre syskonbarn som blev lite trötta i benen halvvägs.
Och så det som är halva poängen med promenaden, systrarna Nilssons fantastiska julhopp:
Det är ju inte skitfult här direkt.
Dagen fortsatte med otålig väntan på tomten. Vi plockade fram vårt gamla Vectrex som distraktion, eller okej för att visa ungarna hur ett riktigt dataspel ska se ut. De blev oväntat imponerade, även om Therese var den som drabbades av speldjävulen och vägrade sluta spela.
Till och med Sheldon bänkade sig framför Kalle Anka klockan tre. Jag tyckte att han var en fullgod ersättare för undertecknad och kunde därför med gott samvete ägna mig åt annat. Traditioner i all ära men varför plåga sig själv med sånt man inte tycker om?
Julklappsutdelningen blev en julklappsjakt i bitande kyla i år. Barnen fick ett brev genom skorstenen som förklarade att Rudolf nös precis över Hällsjö och att vår julklappssäck ramlade av släden! Det var bara att bege sig ut med ficklampor och leta rätt på den.
Efter julklappsutdelandet och ett fantastiskt julbord avstannade tack och lov aktiviteten en liten stund. Tyvärr övertalades vi då av barnen att se Sune i Grekland, en upplevelse jag inte rekommenderar någon människa med ett uns av vett i behåll. Brrr. Men sen debriefade vi över en kvällsmacka och en spelomgång till. Som jag givetvis också förlorade.
Men hela dagen har också varit en kamp för att acceptera att det är så här det ser ut nu. Att vår jultomte inte kommer tillbaka och att han fattas oss så oerhört mycket. Vi saknar dig. <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar