tisdag 17 april 2012

Sorry...

... what was that? Jag hör så dåligt när jag tuggar whiskey fudge. 
 
Jag: Vad är motsatsen till fotogenique?
Jenny: Therese! 
Starka empiriska bevis tyder dock på att detta inte är ett helt korrekt uttalande. Det finns fler kandidater.


Pappa har lärt mig allt om hur man bär upp en huvudbonad på bästa sätt.
 Först tänkte jag välja ut de bästa bilderna från vår (nästan hela) vecka på Irland och lägga ut här. Ni vet. De där när familjen Nilsson ser helt normala ut? Sedan insåg jag att det var typ... två foton jag i så fall kunnat publicera. Som vi inte var med på.


Fjortisbild.  Rätt nöjd med resultatet måste jag säga.
Således bestämde jag mig för att inte redigera alls. Jag tog trots allt färst foton av alla (färst är visst ett ord, don't mess with a svensklärare) och kommer hursomhelst att råka mer illa ut än någon annan när övrigt material når tryckpressarna.





Therese: Jag lyssnar hellre på Eric Saade.
Hon sa EXAKT så! Vasa? Sammanhanget? Det är HELT oväsentligt.





Therese: Alltså, jag tycker att det känns lite obehagligt att vi flyger över vatten exakt 100 år efter att Titanic sjönk.

Det var nog tur att flygrädda mamma inte följde med ändå. 








Jag TROR att hon visar en bild på mig. I en bild på sig. Tvillinggrej. Därav Jennys något ointresserade uppsyn. 

Jag: Det är en och en halv timme kvar.
Therese: Det är det inte alls! Det är... en timme och tjugo minuter!


Vi var jättebra vänner med Ryanair fram till hemresan då de hade SLUT PÅ CHIPS?! PÅ ETT FLYGPLAN?! Dessutom efter att vi (läs:jag såsom varande glutenintolerant) blivit något tillvänjda vid just chips under veckan som gått. Katastrofalt dåligt. 




Jajemen. Det är en Guinness. En äkta. Jag säger det igen: en ÄKTA. Om det är skillnad på en Guinness upptappad i Sverige och en upptappad på Irland? You betcha. 







Ett kaffehak som valt att kalla sig Insomnia måste ju bara vara bra?









Jag är dock så tråkig att klockorna stannar. Och pappa somnar. 








Notera den vackra gräddmustaschen




 

Pappa: Ja den var god.
Men jag måste nog ha lite smör i.
I Irish coffee:n. Han menade socker. Tror vi. 





Jag har aldrig förstått varför man tar bilder på byggnader och blommor och sån där skit. Det finns vykort för sånt. Jag tar hellre kort på det som ingen annan tagit kort på. Typ Jenny som tar kort på den fina byggnaden. 







Seriöst, vi måste skaffa oss lite bra milkshakeställen i Sverige. Man kunde liksom beställa en milkshake med M&M's i?!






Och det var tur att det fanns milkshakes eftersom glutenfritt för irländska kockar tycktes innebära mjölig toast. Jag åt i alla fall upp kycklingen och osten som gömt sig där inne. 




Om de poserar? Nejnej, så här ser systrarna Nilsson alltid ut?



 Far och dotter 1.



 Far och dotter 2.



Far och yatzyvinst. 


Vi hittade ända till Galway på Irlands västkust. Som vanligt var husen finare på utsidan än på insidan. Vi vet. Det är inte huset på bilden som har skrivit brevet (men det var där vi bodde).










Det var helt omöjligt att se den här vyn och INTE nynna på "The boys of the NYPD choir were singing Galway Bay..." Varför? För att det ÄR Galway Bay!




Det är nog spännande att ha matallergier och gå på restaurang i Sverige. Men på Irland är det värsta Jack Sparrow-äventyret. Man vet liksom aldrig vad man får.


Therese (efter en längre tystnad från mitt håll): Vad?
Jag: Det brinner i min mun.

Therese: Har du druckit öl?
Jag nickar. 
Therese: Hjälper det?
 




Det fanns tyvärr inga twin rooms, så jag och tvillingen fick ironiskt nog ett double room istället. Med dubbelsäng. Men lugn bara lugn, vi använde befintligt byggmaterial och slängde upp en skiljevägg.








Förutom att jag även brände upp halva gommen och halsen på en kopp kaffe och att Therese blev attackerad av en dvärg (ja jag är ledsen för det politiskt inkorrekta i detta men det är det enda ord som passar) lyckades vi även gifta bort Jenny med Mikey D. Det krävdes bara en dag i Connemara på hans buss samt att hon lovade honom eviga potatisar. 




Det tar längre tid att åka mellan Gävle och Skavsta än att åka över hela Irland. Vi vet. Vi har testat. 










Pappa: Jag ser ut som han, vad heter han...
Therese: Frankenstein.
Pappa (millisekunden efter): Karate Kid.
J


Ja och så kanske jag shoppade lite också. Jag hävdar fortfarande att det är en talang att kunna gå in på vilken affär som helst och komma därifrån med ett fynd.








Sista kvällen satt vi på en liten irländsk kvarterspub på en liten irländsk bakgata och drack varsin liten irländsk Guinness samtidigt som det lilla irländska tvåmannabandet spelade "Carrickfergus". Magic.


4 kommentarer:

  1. Jag är avis! Ser ut som ni haft en underbar vecka tillsammans! Älskar Therese gäsp på far&dotterbilden :D haha!!

    SvaraRadera
  2. Underbart inlägg!!!

    SvaraRadera
  3. Jag älskar inte Therese gäsp på far&hamster bilden! Turligt nog har jag en hamsterbild på Jessika att kontra med. Stay tuned.

    SvaraRadera
  4. Vill bara upplysa om att Erik Saade skivan numera har FASTNAT i spelaren så jag måste uthärda den vid alla bilresor?! Tycker det är mer än liiite grymt!

    SvaraRadera