Rätta mig om jag har fel...

... men är det inte dags för en liten uppdatering?

 Som utlovat kommer det här nu att bli en matblogg. När jag fick min nya kostplan rensade jag kyl, frys och skafferi och åkte på ICA Maxi. Resultatet? Eh. Jag vet inte om man kan kalla ALLT jag köpte för mat så här i efterhand när jag smakat på alltihop, men det fyllde skåpen bra.

Min nya personliga favorit är kokosolja. Ironiskt nog är den burken så liten att den inte ens syns på bilden. Man kan ha kokosolja i ALLT. Jag tror att det är den som gjort att jag efter TRE ÅRS konstant värk i höger axel och skuldra nu knappt känner nånting alls. Lite stel, visst (men det håller Emma på att fixa), men det går inte att jämföra med hur det har varit. Ja, det kanske inte bara är kokosoljan utan även det faktum att jag tagit bort allt onyttigt och äter en massa antiinflammatorisk mat.

I princip medicinfri i två veckor!

Så... Vad äter jag? Ja, det här var ingen höjdare. Nån slags broccolisallad med en massa citronsaft på. Brr. Jag hatar för sura sallader. Men ska man så ska man, all in! Jag åt upp den. Nästan.

En underbar bild som summerar veckorna som gått. Inte nog med att kaffe numera är min enda belöning (inga ostkrokar, Anton Bergs chokladägg, After Eight eller osttoast som förut var mina favorit-treats oavsett vad bördan varit), bilden är dessutom tagen på vägen till våra rättningsdagar på Humlö. Vilka "våra" jag anspelar på? Är inte det alldeles uppenbart? Ankan och jag så klart. 

 Ja. Jag åt blomkålspuré bland annat. Det... var inte lika gott som när Niklas mamma lagade det. Jag skulle kunna gå så långt som att säga att utan ost tycker jag inte om blomkål. Alls.

Tro det eller ej, men det här är den godaste frukosten jag äter just nu. Looks weird, jag vet. Det är bovetegröt med blåbär i. Japp. Jag känner mig OERHÖRT nyttig och hälsosam. 

Rättningsplatsen numero uno. Solen faller in över köksgolvet, trästolarna erbjuder svårslagen komfort (så måste det ju ha varit med tanke på hur mycket tid min ändå tillbringade på just den där stolen) och det finns inga distraktioner. Utom Annika. Och kaffe.

Eftersom vi är kloka lärare insåg vi givetvis att vi inte kunde rätta oavbrutet. Hjärnan behöver en paus ibland. Så vi tog en liten joggingtur på fredag (inga bildbevis finns, thank God) och en liten promenad på lördag. Helt okej omgivningar om man säger så. 

Strax efter detta vackra ögonblick började en arg fågel cirkla runt våra huvuden. Vi avslutade raskt det vackra ögonblicket.

Rättningsstugan! 

 
Rättningsmaten! Det där längst till vänster är BIFFAR. Grönsaksbiffar. De.... ser inte riktigt ut som på bilden i receptet. Annika skrattade lite åt mina stekningsförsök.

 Vedspis, givetvis! Går alldeles utmärkt att laga mat på som synes. Vi är ju värsta lantisbrudarna.

Bror (inte min bror alltså, han heter så han som bor där): Är det Jokern som är ute och går?!
Jag hämtade bär i frysen (ja den står i ett annat hus på landet, häng med här nu) iförd pyjamasbyxor och gummistövlar. Brallorna kan ha varit lätt rutiga.

Anonym kollega: Alltså. 16-åringar är faktiskt inte så jävla roliga.

Glassbilen var in på gårdsplanen och vände. Det fanns ingenting längtansfullt i min blick. Nejdå. 

Jag fick ju kyckling av Annika! Mums! Blomkålspuré fanns det tyvärr kvar också. 

Jag har varit mycket noga med att påpeka att jag inte förväntar mig att andra ska ändra sig för min skull. Ät vad ni vill, jag blir inte ledsen. Men lite ledsen blev jag när Annika dukade upp spaghetti och PARMESANOST. Och jag åt gamla grönsaksbiffar.


 Jag: Jag har gömt foten bakom benet!

Tre dagar och över hundra prov och uppsatser senare lämnade vi Humlö för den här gången. Mäkta stolta med vår insats på alla fronter. Och med träningsvärken från helvetet (ja okej, det var bara jag som hade det efter årets första joggingrunda).