onsdag 6 juni 2012

Cleaning out my closet

 

Förra helgen gjorde jag mitt livs första egna bearnaisesås. Jag är fortfarande sjukt imponerad över mig själv. 

Ja, jag tänkte ta kort INNAN jag började äta, men jag hann inte. 














Jag önskar att jag hade haft en "före"-bild här också så att ni verkligen skulle förstå vilket jobb jag lagt ner på att få min hylla på jobbet att se ut så här. Pärmarna heter dessutom numera "Svenska 1" istället för "Svenska A" och "Engelska 7" istället för "Engelska C". Jag har gjort om hela mitt system så att det passar det nya gymnasiet, som för den oinvigde INTE innebär att man bara flyttar över alla papper i ett svep. Nänä. Jag har slängt sopsäckar papper (även om kollegorna försökt låtsas att de också hjälper till att fylla dem så är jag rätt säker på att deras bidrag rör sig om droppar i havet jämfört med det jag hivat)- 

Igår hälsade jag på Henke och Maria och fick lite hjälp med bilen. På deras gårdsplan står fortfarande min gamla skamfläck (men även hjärtegryn) kvar eftersom Skroten är lite långsamma. Vi har haft många good times jag och den här bilen. Voj voj. 

Jag gillar Järbo. Och jag inser att anledningen till att jag gillar det inte bara är att det bor så jäkla trevligt folk där utan för att det påminner om hemma. Hällsjö alltså. Nu vill jag att vi åker hem.


På väg hem tog jag en annan väg ut ur Sandviken än jag brukar. Och då! Hände det äntligen! Jag blev stoppad av Farbror Blå och fick blåsa och visa körkortet. Jag har haft körkort i ganska precis ELVA år och aldrig blivit stoppad förut. Jag har åkt förbi kontroller men aldrig nånsin blivit invinkad. Därför var det förstås helt naturligt att jag nästan körde över polismannen innan jag förstod att han inte bara vinkade in bilen framför utan även mig. Inte ett dugg pinsamt. Poliskvinnan som kollade mig hävdade glatt att jag var "fullständigt nykter". Jag kan hålla med om att jag inte hade en gnutta promille i blodet, men att kalla en lärare dagen före studenten för nykter i ordets alla bemärkelser är kanske att frisera sanningen en aning.

4 kommentarer:

  1. Alltså. Man kan säga mycket om Barbados. Men en sak har de gett oss som alltid funkar. Så fort någon säger fantastiska saker som "Nu vill jag att vi åker hem" så kan jag, som ju faktiskt är på hemmaplan, sjunga så här: KOM HEEEEEM, VI BÖRJAR OOOM IGEEN!

    SvaraRadera
  2. Om det nu är så trevlig folk i Järbo/Japan så tycker jag du borde hälsa på där oftare... Kan hända de där trevliga människorna är OTROLIGT dåliga på att hälsa på tillbaka (lika bra att säga det själv)
    Tack för god bakelse! Kram till dig

    SvaraRadera
  3. men människa, du har ju ställt tidskriftssamlarna åt fel håll ;-) (ja,jag har nog också organisatör som drömyrke)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har ju ställt dem så med MENING! :D Jag orkar inte lyfta ner dem varje gång jag vill sätta i ett ynka papper... :)

      Radera