Home is where the heart is

Midsommarhelg. Hällsjö. Sol. Kärlek.

Pappa köpte två nya fåtöljer. Jag funderade på att flytta in i en.

Mamma: Är det en katt i källaren?
Jag: Nej. Therese och Hannah sjunger. 

Man kan ju inte bara förvänta sig service hemma, det gäller att jobba för uppehället. Jag önskar verkligen att jag tagit ett före-kort också så att alla förstod exakt hur mycket arbete Niklas och jag hade med att klippa mammas häck (ja, det förekom en del ordvitsar). 

Är det fest så är det! Vi firade inte bara midsommar utan mor och fars 31-åriga bröllopsdag. Niklas och jag jobbar på att nå ettårsdan utan bröllop. Som synes är jag lite mer taggad än vad han är. Trots att det är han som har Tom Selleck-mustaschen. 

Therese bakade schwarzwaldtårta! Mmm... 

Mamma: Nä, inte tänk ja äta fiskögon och sånt där schlafschlafs.
Hon pratade alltså inte om tårtan.

Hannah (angående handsvett): Ja det är klart om man sitter och håller i en mus hela tiden!












Jag trodde verkligen att jag tog mer kort? Typ när vi spelade spel? Eller när vi var i Sollefteå? Eller när vi spelade kubb? Eller när vi spelade frisbeegolf? Eller när vi spelade spel? Eller när vi lekte matlagningsprogram?

Niklas: Många är experter på att falla från hög höjd.
Mamma: Statister!
Hon fick faktiskt rätt för att det var så uppenbart att hon menade stuntmän.

Men nu är vi hemma i Gävle igen. Det är både bra och obra. Bra för att Niklas fortfarande är med, obra för att resten av familjen inte är det. Och bra för att delar av min utvidgade familj får utstå tvångsbesök i veckan. Och obra för att Hällsjö är så långt från Gävle.