Jessikavingakristina: Varför är det inte jul flera gånger om året?

Årets julresa till min gata i byn gick kanske inte helt planenligt, men sedan när är det något negativt att saker och ting inte blir som man har tänkt sig?

Del 1 eller Resan-norrut-på-vägen-som-rekommenderades-av-samtliga-aktörer (Trafikverket och Aftonbladet alltså)

Min käresta Niklas och jag kom iväg i god tid från stan. God tid med tanke på att vi vid 18-tiden förväntades infinna oss på Går'n för traditionsenlig julkonsert. Inte god tid med tanke på att alla andra tydligen också ville åka just precis den tiden och just precis åt det hållet. En mil utanför Gävle blev vi stående i bilkön från helvetet, som enligt trafikrapporterna sträckte sig ändå till Tönnebro (ytterligare tre mil norrut). En bilolycka tidigare på förmiddagen hade "korkat igen" E4:an, så trots att det inte längre fanns något hinder för trafiken så stod det jäääävligt stilla jääääävligt länge. Ingen fara tänkte vi, som de goda planerare vi är hade vi förstås tagit i ordentligt och beräknade ändå vara hemma senast 1½ timme före konserten.

Två minuter i sex sladdade vi in på parkeringen utanför Går'n, jag hann inte ens byta tjocksockar (jag hade klargröna sådana som fungerar utmärkt utom i de fall när kören instruerats att klä sig helt i rött och svart) innan vi rusade in à la fantastisk filmscen där hjältinnan dyker upp precis i rättan tid. Nu var jag inte direkt nån hjältinna, det var hembygdskören och Therese som stod för både mesta och bästa jobbet, men med tanke på mina fighting skills kommer jag nog knappast att få känna mig mer som en filmhjältinna än just då.

Men vem behöver vara filmhjältinna när man kan vara moster?

Del 2 eller en-alldeles-alldeles-underbar-julhelg
Sedvanlig dan-före-dan-spelkväll med Viklunds, en förträfflig julafton med familjen (och en kortare insats som Rudolf med gråa bilen då jag skjutsade tomteNisse till grannbyn), ytterligare en spelkväll med Viklunds (de behövde hjälp med att äta upp julgodiset hävdade de, så givetvis ställde familjen Nilsson upp), mellandagsrea i Sollefteå och TV-seriemys med Niklas i mitt gamla flickrum. Och eftersom jag fortfarande är barnsligt förtjust i det där med julklappar (både att ge och att få faktiskt!): en superb julklappsutdelning (av vår hemlige tomte) där jag gick från granen med, bland annat, nya barstolar till köket (som man inte får sjuhelvetes ont i häcken av, klar förbättring). Ja. Det är jul det.

Mamma: Ja var det inte fläskberg han sa? Det var inge fult ord med -stim efter. För det var ingen maträtt.

Therese: Men det är ju svårt för normalbegåvade?
Blygsamheten personifierad.

Therese (till Niklas): Oj! Jag slog dig nästan! Du förolämpade min tvilling.
That's right! You mess with me you mess with my sister.

Pappa: Vem ritade ögonen till den kinesiska förpackningen till ögonkakao. Paus. Nej, KLASSISKA står det ju!

Mamma: Jag gnager för att komma försiktigt in!

Mamma: Ändå har jag så mycket byxor på mig men jag rös ändå!

Icke att förglömma: vår årliga julpromenad med tillhörande julhopp! Fotografen tyckte att våra något osynkade rörelser gjorde det svårt att få till skärpan med en iPhone-kamera men what the heck.

Ja? Practice makes perfect, och vi tar vårt julhopp på stort allvar!
Dock fick den gravida kvinnan tillåtelse att sitta i år.

Sedan, lugna, sköna mellandagar innan det var dags för nästa storhelg.

Efter att vi servat bilen och tittat på när mamma och Therese
skottade snö behövde fötterna värmas.
Självklart i vedspisen.

Och här har vedspisen tagit kort från andra hållet.

Mari: Prata inte så mycket nu när de andra ska tänka!
Word!

Mamma: De e fruktansvärt tomt i höve.

Lina: Lugna ner dig kvinna!
Till mamma. Jag minns inte vad hon var så exalterad över (mamma alltså), men det visar ju tydligt att vi inte bryr oss om ålder i Hällsjö. Näst äldst kan bli tillrättavisad av yngst!

Therese: Ikväll kan vi titta på vuxenfilm om vi vill!

Therese: Vem gifte sig 2008 med Jay-Z?
Pappa (efter en stunds filosoferande): Jamen det var ju han Beckham? Som gifte sig med en av dom där...
Mamma: Vad heter han i förnamn då? Ja, Boris Becker!

Emma hjälper Niklas vispa grädde.

Hunden Sheldon avgudar Niklas. Inte dumt med nån som tar
regelbunda turer ut på bron och låter vovven följa med!

Ja trots lampan och mammas lite ofokuserade blick
är det här det klart bästa försöket. Av typ 20.

Eller det här.

Vildkatten Sixten som hittat en matte.

Och Misse och Rand (14 år gamla!) vet ju
verkligen hur man vaktar sitt revir?!

Del 3 eller varför-skulle-man-INTE-vilja-klä-ut-sig-till-grön-superhjälte-istället-för-att-vara-snygg-på-nyår?

På mellandagsrean hamnade jag bakom två tjejer i kassan på Lindex. De diskuterade nyårsutstyrslar och om man kunde ha samma klänning som man haft på en tidigare fest eller om det var bättre att köpa en ny blåsa. Jag skrattade tyst inombords när jag fundera på vad de skulle säga om jag berättade om min nyårsoutfit: "Själv ska jag ha en snorgrön kroppsstrumpa. Med fötter."

Jag försäkrar mig om att ingen försöker sno min Niklas.Hancock menar jag.

Hulken och Puff. Helt normal kombination. Jag var grönare före maten.

Mamma: Vad du ser graciös ut då, har du ont i ryggen?
Per: Nä, ja e rädd å tutta eld på nånting.

Per: Ja ha int börja än, ja kraxa upp mig bara!

Harry Potter och Hancock alias mamma och Niklas.

En afton fylld av härliga konversationer, många skratt, en både utmanande och underhållande musikquiz (tack Emma och Martin!), stämningsfulla ljusballonglyktor (ja jag vet inte vad det heter?!) och tomtebloss, allsång på en snötäckt gård, läckande champagneglas vid tolvslaget och mängder med mat. Vi hade så roligt att vi inte ens hann med efterrätten före tolvslaget.

Jag: Har nån kommenterat din nya profilbild då?
Mamma: Nej, jag vet inte, jag har telefonen hemma.
Jag: Har du Facebook på telefonen?
Mamma: Nä?

Mamma (till Per): Har du tage på de höve igen?