År: 2006
Sysselsättning: Student
Plats: Coop Härnösand
Extrajobb: Demonstratris
Jag anländer till butiken exakt en kvart före utsatt tid. Tidigare än så får jag enligt kontraktet inte infinna mig då jag 1. inte får betalt för det 2. inte får störa butikens personal 3. inte får förbereda något tidigare än så. Jag vet inte vad jag ska dema idag men hoppas på ett lätt gig, typ en ny sorts mjukost (brer hellre mackor en hel dag än grillar korv utomhus i regnet).
Personalen släpper med viss tvekan in mig i personalrummet där allt materiel jag behöver ska finnas. Ingen verkar vara informerad om att jag ska dema där idag. Dealen de har med demoföretaget är att jag ska sköta allt, ingen i personalen ska behöva använda arbetstid till mitt uppdrag, men de brukar i alla fall veta om att jag ska komma. Jaja. Inget materiel står att finna. Hm. Jag lokaliserar butikschefen och han ser genast skyldig ut. Jag anar oråd. "Ja vi glömde att ta fram tårtorna igår" säger han och dirigerar mig längst bak i butiken, precis bredvid byggvarorna. Där står två rangliga bord med en enorm kaffebryggare på. På ett av borden ligger den lokala dagstidningen uppslagen på en jätteannons "Vi bjuder på fika!" är huvudrubriken som ackompanjeras av loggorna för tårtföretaget och ett kaffeföretag. Och så Coops förstås. Jag blir kall. HELVETE! Gratis fika. På en fredag. På Coop. Jag vill gråta.
Bakom borden står ungefär tvåhundra lådor med jättefrysta prinsesstårtor. Framför borden står tio arga pensionärer. "Så dags att komma nu" muttrar en gubbe "det stod att det började tio och det är bara fem minuter kvar till dess". Butikschefen viftar lite med händerna mot tårtorna och börjar gå tillbaka mot de tryggare delarna av butiken. "Vänta!" ropar jag "Var kan jag koppla i kaffebryggaren? Och var finns det vatten?" Han tittar förvirrat på mig och ser sig sedan omkring. Det finns inte ens några väggar i närheten, än mindre eluttag. "Eh, jag skickar hit en kille som tittar på det!" Han börjar gå igen men hejdar sig: "Jo just det, den andra tjejen som skulle vara här idag har blivit sjuk tyvärr. Tror du att du klarar dig själv?" Jag blir mållös. Vad? Hur? IN WHAT UNIVERSE?! vill jag skrika men eftersom det inte är hans fel och vi inte kan göra något åt situationen ler jag uppmuntrande: "Jajamen, inga problem!"
Jag springer tillbaka till personalrummet en halv kilometer bort, lokaliserar ett par förskärare i en kökslåda, greppar tre tillbringare, fyller dem med vatten och lubbar tillbaka till borden där fem pensionärer till har anslutit. Ett par av dem har tagit sig runt borden och börjat plocka med tårtorna. Jag schasar bort pensionärerna, kastar ut en pappduk över bordet, rycker ut ett par tårtor ur lådorna i hopp om att de ska tina lite fortare och springer tillbaka till personalrummet för att hitta kaffet som borde stå undanställt men no luck. Tillbaka ut i butiken, hittar kaffehyllan, försöker minnas vilket märke det var i annonsen och snappar åt mig ett par paket. Rusar tillbaka till pensionärerna som nu övergått från irriterat muttrande till högljudda klagomål. "Klockan är fem ÖVER tio nu!"
Laddar kaffebryggaren samtidigt som en kille med en stege på axeln anländer och klättrar upp i taket bredvid mig. Han släpper ner en förlängningssladd och jag trycker i kontakten. Börjar få kontroll på situationen. Jag hugger tag i en förskärare och sätter den mot en av tårtorna. Tårtan skjuter iväg som en projektil över bordet. Slippery little sucker! Jag måste lägga hela kroppstyngden på kniven för att ens göra ett jack i tårtan. "Nu sprutar det kaffe över golvet" säger en av pensionärerna. Jag tittar bort mot bryggaren och mycket riktigt. Jag har glömt sätta i filtret. Pensionärerna som står en halvmeter bort stirrar på bryggaren. "Nja" säger jag skämtsamt (tycker jag själv) "det är ju bara vatten!" (och ni kunde väl för i helvete ha satt dit filtret åt mig?!) Pensionärerna är inte roade. Mer vatten i bryggaren, filtret på plats, kaffe börjar droppa ner i kannan. En gubbe tar demonstrativt en kopp från bordet, rycker undan kannan och sätter in koppen där istället. Han tittar utmanande på mig som om han väntar sig protester men jag ler bara vänligt och fortsätter karva i tårtan. Not. Worth. It.
"Får man ingen sked?" Jag tittar förvirrat upp med förskäraren i ena handen och kaffekannan i den andra. "Eh, ett ögonblick" säger jag och rusar iväg till andra änden av butiken. Plastskedar, var i helvete har de gömt plastskedarna?! När jag, efter att ha lokaliserat och stulit ett par förpackningar skedar, återvänder till tårtkalaset står flera av pensionärerna misstänkt nära kaffebryggaren. Jodå. De har försett sig med mer kaffe på egen hand. "MAN FÅR BARA TA EN GÅNG NÄR DET ÄR GRATIS!" vill jag skrika men det gör jag inte. "Det är slut på kaffe bara så du vet!" säger en gubbe innan han kastar sin mugg och går. Jag tackar vänligt för informationen.
Fyra timmar senare börjar tårtorna bli lite lättare att skära, jag har kommit ikapp med kaffebryggningen och de ilsknaste pensionärerna har efter två vändor (jo de går runt butiken och tror att man inte känner igen dem på andra varvet) åkt till ICA för att fortsätta äta gratismat där. Jag har mottagit två frierier av äldre herrar ("men om jag vore tjugo år yngre, skulle du säga ja då?" Nej du skulle fortfarande vara 40 år äldre än jag?!) och snubblat ungefär 30 gånger över tomma tårtlådor. När jag ska räcka över en kaffemugg släpper den inte mina fingrar. Jag tittar på mina händer. De är helt täckta av florsocker och marsipanklet. Jag är en mänsklig sugpropp. När jag skakat loss koppen tittar jag för första gången på hela dagen ner på mig själv. Reglerna säger svarta arbetskläder så det är vad jag förväntar mig att se. Men det är vitt. Jag är täckt i florsocker från topp till tå. Jag slickar mig runt munnen. Det smakar sött. Enter butikschefen. Han tittar på mig med förfäran i blicken. "Eh, jag kan stå här en stund om du... behöver ta en paus" säger han trots att både han och jag vet att det är emot reglerna. Halvt död av kissnödighet springer jag till toan. Jag tittar mig inte i spegeln. Bara halva dagen kvar.
År: 2016
Sysselsättning: Student
Plats: Sofiedalsskolan Valbo
Extrajobb: Eh... Lärarkandidat...bedömare?
Jag kliver upp en timme tidigare än vanligt för att hinna med bussen till Valbo. Lyssnar på lite ljudbok, spatserar långsamt förbi villor och gräsmattor. När jag kommer fram till skolan möter dagens objekt, lärarkandidaten, mig och vi sätter oss och småpratar om upplägget en stund före lektionen. Vi går till lektionssalen, jag sätter mig längst bak med datorn redo. Det är en lugn lektion, trevliga genomgångar, roliga elever, jag applåderar efter att de visat upp sina reklamfilmer fast jag egentligen ska vara tyst observatör. Efter lektionen diskuterar vi upplägg, ledarskap, gruppdynamik och genus. Jag ger några välmenande råd innan kandidaten följer mig tillbaka till personalrummet där jag hämtar jacka och vantar och beger mig tillbaka till bussen. Känns skönt att ha fått prata och tänka skola en stund igen. När jag kommer hem fyller jag i bedömningsdokumenten, mailar iväg dem och klappar mig själv på axeln. Good job.
GISSA VILKET SOM GAV TRE GÅNGER SÅ BRA BETALT?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar