tisdag 1 november 2016

Who will you be when you grow up

En av de saker jag tycker mest om med att vara lärare (jag ÄR fortfarande lärare även om jag för tillfället inte JOBBAR som lärare) är att man nästan varje dag har chansen att lära sig om nya ämnesområden. Eleverna kanske skriver texter i ett annat ämne som de bearbetar på mina svensklektioner eller så kommer jag på den briljanta idén att vi ska jobba med textuniversum fast jag inte själv vet vad det är. Än. Och så forskar jag som en galning under en kvart innan det är dags att rusa vidare till nästa arbetsuppgift. 

Nu när jag är student igen får jag också lära mig om helt nya ämnesområden, men nu har jag tid att verkligen tänka på det som på engelska heter the repercussions (det FINNS inget bra motsvarande ord, "konsekvenser" eller "efterverkningar" ger inte samma känsla av trumslagens eko, hur konsekvensen känns i hela kroppen) av det som beskrivs. 

Den senaste tanken som fastnat har med Sverigedemokraterna att göra. Idag diskuterade vi hur krångligt det är för ett public service-företag som SVT att förhålla sig till dels sitt sändningstillstånd, dels det faktum att SD anklagats för att vara ett rasistiskt parti. I sändningstillståndet står följande: 

"Sveriges Television AB (SVT) har till uppgift att bedriva tv-verksamhet i allmänhetens tjänst. Verksamheten ska präglas av oberoende och stark integritet och bedrivas självständigt i förhållande till staten som olika ekonomiska politiska och andra intressen och maktsfärer i samhället. Det är särskilt viktigt att SVT slår vakt om programområden som är betydelsefulla för allmänintresset." 

"I allmänhetens tjänst" rimmar illa med att ge ett påstått rasistiskt parti en plattform. Jag försöker alltså INTE hävda här att SD är rasistiska, men de har anklagats för det och anklagelsen i sig gör att journalister på SVT måste tänka sig för både en och två gånger innan de ger sig i kast med vad som på ytan kan tyckas vara "neutral" och "objektiv" nyhetsrapportering. 

Och sen funderade jag vidare på hur jag, som eventuell framtida journalist, skulle hantera den frågan. När jag läser SD:s partiprogram ser jag inga problem med det som står där för mig personligen. Mitt liv skulle antagligen inte förändras nämnvärt vad gäller materiella resurser. Jag är vit medelklass med svenskt medborgarskap, väldigt mycket i partiprogrammet vänder sig direkt till mig som "äkta svensk". (Nu är jag inte särskilt tilltalad av partiprogrammet av en hel rad anledningar, men det är inte poängen här). Mitt problem är att jag, som eventuell framtida journalist, hamnar i en väldigt konstig situation om JAG, som gynnas av SD:s politik, ska fatta beslut om hur rapporteringen kring dem ska se ut. JAG har aldrig drabbats av rasism. JAG är inte på något sätt "hotad" av de förslag de presenterar (utom när det gäller feministiska frågor, hujedamej). Jag kan förstås hävda att allas röst, även de som ses som "obekväma", måste få höras. Men kan jag bedöma the repercussions? 

Det här vill jag diskutera med kloka människor. 



1 kommentar:

  1. Kloka funderingar där, vad som är rätt och fel I frågan blir oerhört subjektivt. Dessvärre är just den problematiken något som återigen gynnar partiet och deras uppmålade bild som "den enda oppositionen".
    Journalistens etik är lika svår som lärarens I frågan. Repercussions ett mycket bra ord för övrigt.

    SvaraRadera